SM närmar sig

Även om diskussionerna senaste veckan primärt har handlat om jästsorter, jästhantering, förkulturer och jästsmaker och ja, allmänt om jäst, så har vi snart löst "allt" inför SM om två veckor.

På annandag påsk åkte Fredrik, Victoria och Martin till Torna Hällestad och Bosse Bergenståhl och lämnade in 25 flaskor till domartävlingen. Igår blev den sista etiketten färdig och nu i veckan ska vi hämta ut våra nya snygga pikétröjor från tryckeriet. Även klart sedan tidigare var en transportstrategi för evenemanget.

Följande saker står fortfarande på att-göra-listan:
Boka hotellrum (sker troligtvis imorgon)
Skriva ut etiketter och allt annat etikett-relaterat
Förbereda flaskor till etikett-tävlingen
Anmäla oss till "Gröngölingstävlingen"
Göra "produktblad" för våra brygder

Sedan får vi se om det är något vi känner att vi saknar som måste hanteras till SM. Efter SM är det dags för mer bryggning igen - sommaröl och en ny "lambic-bas" till årets projekt.

Vi avslutar med de senaste etiketterna:

Wolharige Groen

Something Something Something Strong Ale

Bubka 6.15

Provsmakning - Wolharige Groen

Förutom att det var bryggning i lördags så passade vi på att smaka Wolharige Groen - vår "kiwilambic" som hade fått stå i två veckor. Orsaken till den tidiga provningen var att någon dag efter flaskfyllningen noterade vi vita ringar inuti flaskorna, precis ovanför vätskelinjen.

Då vi hade haft mögel ovanpå kiwin så fanns en gnagande tanke att det kanske följt med ner i varje flaska. Vi gjorde stickprov, alla hade samma typ av vit ring i sig. Dock kom vi ihåg att mögel ej kan leva i vätska och att flaskor och utrustning varit desinficerade.

Enda sättet att verifiera om vi fått förstörd dricka var då helt enkelt att provsmaka. En flaska hämtades och öppnades under mäskningen. Ur flaskan kom en gulaktig vätska som fortfarande hade lätt gröna toner. Skummet var kritvitt men försvann väldigt fort från ytan. Kolsyran var väldigt diskret men det var å andra sidan att vänta.

Det var tydliga jästrester i botten av flaskan och det som vi oroat oss för försvann ned i glaset och sen såg vi det inte mer. Det kan nog helt sonika varit jästräster från Brettanomyces-slurryn som innan kiwin hade många flytande rester, eller så var det rester av just kiwin.

Doften var lätt syrlig i dragen men med den där söta tonen vi hade förväntat oss och smaken var likaså. Dock kunde vi inte riktigt bestämma oss vad vi tyckte. Det var inget fel på den men om den var jättegod eller "bara" bra kände vi inte att vi kunde besluta oss om. Dels är den så pass färsk som den är, sen är den väl rätt speciell i sin smak med, syrlig öl me söta kiwin-inslag.

Vi får nog vänta ett par veckor till innan vi gör något ordentligt omdöme men vi verifierade det viktigaste - den var inte dålig.

Skummar fint till en början

Men skummet försvann rätt snabbt.

Fyllning - Wolharige Groen

I söndags var det dagen K, dvs. dags att tappa Wolharige Groen, vår "kiwilambic", på flaska.
Veckan innan hade vi lyft på locket och noterat att det var lite mögel på toppen av kiwin men då mögel inte kan leva i vätska så var vi lugna.

Det stora problemet var dock att inte få med det i flaskorna samt att inte skaka om för mycket i tunnan vid transporten. Lösningen på detta blev att inte flytta tunnan för mycket helt enkelt. För att göra detta så preparerade vi en tunna med sockerlag och bar ned i källaren där första överföringen fick ske.

En lucka i kiwins kant gjordes så vi kunde få ned häverten utan att få med extra fruktrester. Häverten hölls mot tunnans inre kan så vi kunde se den och dess position mellan kiwin och jästen. För att minska mängden kiwirester i ölet placerades en silduk över slangens mynning vilken fick agera som filter.

När vi fått ut 15 liter ansåg vi oss nöjda. Det var 18 liter i tunnan innan kiwin tillsattes och vi brukar alltid räkna bort ca en liter pga jästen och kiwin tog sin plats med. Filtreringen fungerade utmärkt och vi ska nog använda oss av denna metoden när vi t.ex. torrhumlat en öl.

Uppe i lägenheten mättes FG och provsmakades. Vi låg kvar på 1006 vilket borde innebära att volymprocenten ligger kvar på 5%. Dock vet vi inte ifall kiwin har jäst och tillsatt lite annat så vi ska skicka med en halvfylld flaska till vår lokala kemi-ingenjör Eva som vid mån av tid ska göra en analys av innehållet. Oavsett alkoholhalten är det nog 100% awesome.

Det som förut var en gul och syrlig lambic har fått klara gröna toner och blivit aningens sötare, vilket är nästan precis vad Caleb på Upland Brewing sa till oss i våras. Deras kiwilambic var enligt dem själva den sötaste lambic de gjort. En lättare doft av kiwi infann sig och det allmänna intrycket var att detta inte var helt fel.

Denna gång var första gången vi använde oss av flaskor med patentkork. Fem stycken sådana flaskor á 75cl och ca 35 st 33cl-flaskor modell vanlig och Oppigårds fylldes. Till SM 2010 ska vi skicka in 5 flaskor till domartävligen, troligtvis till klass 10F - Syrlig öl, Övriga klassiska syrliga öl. Två av de stora ska få följa med också men som nån form av "eventöl" eller liknande.

Bilder:

Silduk runt slangen.

Hävertpositionen var viktig.

Kiwirester i tunnan.

Inte helt gult längre!

Första användningen av flaskor med patentkork.

Söndagsnöjen

Igår var det ca 3 månader sen vi hade i kiwi i vår "lambic" och det var nu dags att titta i tunnan.

Det gröna hade inte direkt brutits ned i brygden utan mer expanderat även om vätskan i sig verkat tagit åt sig färg och annat. Dock verkade det vara lite vitt mögel på toppen av kiwin så vi har nu tagit beslutet att ta och tappa på flaskor nu i veckan.

Om det inte blir helt uselt ska vi skicka in 5 flaskor till domartävlingen i SM men resten ska sparas på 33cl-flaskor av den modell Oppigårds använder sig av. Vi ska dessutom fylla 5st 75cls flaskor med patentkork vilket kan vara kul att ha. Flaskorna fick vi av Andreas (som ibland skriver på Humle Malt Jäst och Vatten) tillsammans med 26st 50cl flaskor med patentkork och 3 growlers på 1.9-2 liter.

Gällande fyllningstillfället blir nog planen att desinficera en hålslev och sedan plocka bort kiwin, ungefär som vi gjorde med den torrhumlade julölen. Så som det ser ut nu kommer vi få mellan 15 och 16 liter av brygden. Hur resultatet blir återkommer vi med under veckan.

Kiwi - Experiment och galenskap

I maj bryggde vi den, i juli startade vi sekundärjäsningen och nu i slutet av oktober var det dags för nästa steg: Kiwi.

1-2 veckor innan flaskfyllningen av belgaren var det experimentverkstad i Christians lägenhet. 12 stycken kiwifrukter hade inhandlats och det skulle nu testas vilken metod som var bäst att använda för att skala och för att praktiskt sett ha i ölen. Det enda vi var helt klara med var att vi inte skulle ha skal på dem iaf.

Redan i våras hade vi lite korrespondens med bryggmästaren hos Upland Brewing Company i Indiana då de hade gjort lambic med kiwi tidigare. Tipset därifrån var att frysa kiwin och sedan krossa den. Vi gjorde en lista med tänkbara alternativ och påbörjade arbetet.

Redan från början insåg vi att det skulle bli kladdigt och krångligt men när vi kom in i hur man på snabbaste sättet gröper ur en kiwi rullade det på och följande metoder testades:

• Mixad
• Frusen, hel
• Frusen, i bit
• Ugnstorkad, hel
• Ugnstorkad, i bit
• Kyltorkad, hel
• Kyltorkad, i bit
  

Att mosa kiwi med stavmixern var mycket effektivt men vi funderade på ifall vätskemängden skulle bli för stor och späda ut vår öl för mycket. Ugnstorkningen genomfördes på så vis att kiwin fick ligga i 100 grader tills, tja nåt skulle hända. Efter 2,5 timmar gav vi upp och insåg att det inte skulle bli bra. Tills nästa vecka sparade vi kiwi i frysen och i kylen.

Den kyltorkade kiwin kastade vi direkt då den bara blev dålig och sen försökte vi krossa den frusna kiwin. Det gick inte. Inte ens de små bitarna gick att krossa, det var bara små gröna isbitar helt enkelt. Mixningen vann.

Enligt SHBFs riktlinjer för fruktlambic ska man ha 150-350g frukt per liter öl så dagen innan dagen K (som även var samma dag som flaskfyllningen) blev det storshopping på ICA. 6 st kiwis kostade 20 kr varpå vi plockade ut 6st och började väga. Rätt snabbt insåg vi att det skulle bli många för att nå upp till de ca 7kg vi var ute efter. Många kiwis blev i detta fallet 96 st vilket gav oss 7.4 kg frukt.

Dagen efter så desinficerades det skärbrädor, knivar och bunkar och det vara bara att köra igång. Stefan och Hugo hade följt med efter flaskfyllningen och bidrog med muntra kommentarer då vi försökte effektivisera så mycket vi kunde. Efter runt en halvtimme hade vi förvandlat 7.4kg kiwi till 4.824kg kiwi-mojs (268 gm/l) och det var dags att bege oss ned till källaren där ölet väntade.

Vi hade tagit med oss ett desinficerat liter-mått så vi kunde mäta FG och smaka på vätskan och inom kort så var det en grön mix som låg i den gyllengula lambicen. Väl uppe i lägenheten igen mätte vi FG till 1004 och konstaterade att det sjunkit sen senaste mätningen då vi låg på 1006.

Doften och smaken var syrlig och riktigt bra och det luktade inte alls illa med kiwi i tunnan alls. Nu en vecka senare är lukten mer odefinierbar från tunnan och nu är det bara att vänta några månader igen... Antingen blir det suveränt eller riktigt illa. Den som lever får se.

Bilder:

12 kiwis ovetande om sitt öde

In i kylen...

....och i frysen.

2,5 timmar i ugnen var inte nyttigt för kiwin

Anteckningar över aktiviteterna fördes.

Så här ser 96 kiwifrukter ut

Hårt arbete pågår

Efter 3,5 månader på sekundären var det dags att åter öppna locket

Ljust, syrligt och gott

Bryggning - Raus IPA 2.0 och Lambicjäsning

Gårdagen var en hektisk dag efter en hektisk helg. Martin och Victoria hade besökt två ölprovningar, en arrangerad av Fredrik och en av Anders. Så på söndagen skulle man ju självklart brygga öl också.

Christian O, Victoria och Martin skulle ge sig på att göra 20 liter av en uppdatering av Raus IPA samt sätta den blivande "Kiwilambicen" på sekundärjäsning innan Christian gav sig av på Road Trip i USA!

Alla var sena och sega på morgonen så det var inte förrens runt 11.30 som Christan dök upp hemma hos Martin och Victoria. Då hade vattnet redan börjat koka och det var dags att montera maltkrossen och börja väga upp malt. Vi valde att väga upp malt, ca ett kg i taget och skriva ned exakt vikt för att sedan summera. Efter 4 uppvägningar var vi uppe i ca 4100g och det var inte kilot kvar i 5kgs påsen från Weyermann. Totalt var det 4446g malt i påsen! Shit!

Efter lite snabbt rotande i påsen med "överbliven" malt hittade vi en påse med Marris Otter Pale Ale malt och vägde upp. 449g fanns kvar och det gav oss en slutgiltig vikt på 4895g, bara dryga hektot ifrån målvikten. Receptet korrigerades i BeerSmith och vi fortsatte.

Redan här vill vi ge en stor eloge till Svante på Humlegården som tidigare assisterat oss då vi beställt fel och svarat på frågor om råvaror och inventarier. Vi hade redan dagen innan haft mailkonversation om vår Brettanomyces-jäst och när vi svarade på sista mailet direkt efter bryggningen nämnde vi viktmissen i påsen. Sådan differens var inte tolererbar tyckte Svante och idag skickades en kompensation på en ny 5kgs (för-vägd) påse malt till oss. Snacka om kundservice! Tack Svante!

Nåväl, när vi ändå höll på att rota i receptet så tog vi valet att byta ut de 600g Caravienne som vi tidigare haft mot lika mycket Cara-pils vilket vi hade i Bubkan. On with the show!

17 liter (aningens för mycket) 72-gradigt vatten hades ner i den krossade malten och vi landade på ca 67 grader, en grad över de planerade 66. Däromkring höll det sig rätt bra med toppar på 68,5 och bottnar på 65,5 när vi rörde om i kärlet och efter timmen började vi med att laka ur.

Samtidigt hade vi burit upp tunnan med det som ska bli vår "Kiwilambic" för sekundärjäsning som vi passade på att fixa när vi lakade. Vi slangade över den med hävert till en rengjord tunna och passade samtidigt på att fylla en 33cls flaska (som vi ska öppna om en massa månader) och mätglaset. FG var redan efter 7 veckor på 1006 vilket innebär en styrka på ca 5%. Färgen var väldigt ljusgul och smaken hade en begynnande syrlighet i sig. Om 6 månader till på tunna och ytterligare ett par veckor på flaska kanske vi har nåt roligt. Brettanomyces-slurryn hälldes i och redan efter en halvtimme började det bubbla i tunnan.

Vi detta laget hade vi lakat ut de 23 liter vi skulle ha enligt receptet för att på SG på 1018 så var vi bara 1022 varpå vi fortsatte i omgångar om ca 1 liter att laka ur. När vi kom till 25 liter och vi fortfarande stod på 1022 vid 20 graders vört så avbröt vi och påbörjade koket.

När den tredje Harry Potter-filmen kommit igång var det dags för första humlegiven med Simcoe i entimmes-koket. Därefter följde det en massa humle vid 45, 55 och 59 minuter innan vi raskt kylde ner det till jästemperatur. Kanske bör nämnas att vi tyckte jästen inte tagit sig. Förpackningen hade bara expanderat någon centimeter men det var väl inte så mycket vi kunder göra åt det. Vi pitchade i jästen i den silade ölen och slog igen locket. Nu upptäckte Victoria att det var två näringslösningar i Activator-paketet och bara en hade gått sönder!

Vi slet snabbt upp paketet, desinficerade påse och sax igen och klippte av hörnet och hade i den sista näringslösningen i tunnan och skakade om rejält! Nu har vi lärt oss något. Har förpackningen inte expanderat till fullo inom ett par timmar är inte båda påsarna spruckna.

Innan vi avslutade för dagen bar vi ned de båda tunnorna till den 19-gradiga källaren där IPAn ska stå i två veckor och om 3 månader blir det Kiwi i den andra! Så här dagen efter stod båda tunnorna i källaren och kommunicerade med varandra genom lagom högljuddt bubblande.

Bilder:

Ett fjärde inköp av Tetra Pak-skärp håller till slut isoleringen av grytan på plats.

Smalt jäst-paket.

Ett humletorn och Christian.

Snygga jästbubblor i "lambicen".

Tre glas och en flaska med gult innehåll.

Tunnor på folieinklädd frigolit i källaren.

Fyllning - Wit (inte svart) och Bubka, The One Hop Wonder

I söndags samlades närmast sörjande för att fylla flaskor med resultatet av den senaste gemensamma bryggningen. En viss osäkerhet runt Witen fanns trots att "fislukten" och skummet försvunnit. Efter en snabb flaskräkning verkade vi sakna ett par stycken så det blev för Stefan att skynda sig ifrån Lund. Att det sen räckte utan Stefans flaskor är en annan historia.

Vi inledde med Bubkan. Den hade en härlig doft och en fin färg samtidigt som den var väldigt klar. Redan från tunnan var det en behaglig beska och god smak trots avsaknad av kolsyra och kyla. FG mättes upp till 1008 vilket gav oss en styrka på 5.2%. Totalt 42 flaskor flaskor fylldes vilket motsvarar 21 liter av detta som kan bli årets schysstaste sommaröl.

Sedan var det dags för Witen. Skummet som luktade illa var borta. Doften av jäst och skumrester luktade dock. Vi slangade över till en ny tunna där sockerlag väntade. FG mättes till 1008 även här och det blev en lättare Wit på 4.4%. Dags att dofta igen och en viss jästdoft kändes men inte alls så oangenäm man hade kunnat förvänta sig. Det såg ut som, och smakade som, en Wit iaf. Vi får se om ett par veckor...

Vi kan tillägga att vi varit i korrespondens med Caleb Staton, bryggmästare hos Upland Brewing Company, angående kiwi lambic och fått flera bra tips som gör att vi kanske kan lyckas ändå! Woohoo!

Hur bra är det med Kiwi egentligen?

Fredrik fick härom dagen ett meddelande på Humlegårdens forum som var mer ämnat åt mig, Christian och Victoria. Det verkar kanske som om vi måste göra vår kemi(?)-läxa innan vi tar och öser på med de små luddiga gröna frukterna.
Signaturen Flasktömmaren påpekade att kiwi innehåller ett enzym som är speciellt duktigt på att bryta ned proteiner. En lambicvört är tydligen inte som en "vanlig" ölvört utan lite mer känslig i sin uppbyggnad utan måste har rätt förutsättningar för att de jästtyper som används ska kunna utveckla syror och annat önskvärt. Eventuellt finns det en möjlighet att kiwin förändrar vörten till något vi inte vill ha. Han noterar även att många blir rätt besvikna på sina egna lambic-försök.

Turligt nog har vi ca 7 veckor kvar att ta reda på vad och hur vi ska göra åt detta eventuella problem men helst av allt vill vi ju inte behöva frångå vårt koncept.

Bryggning - Fruktöl

I torsdags var det dags för det mest tidskrävande bryggprojektet hittills, iaf när man ser till planerat slutdatum. Grunden till vad som ska bli vår första fruktöl av belgiskt snitt lades efter mycket om och men. Med basen i typdefinitionen för Fruktlambik (10C) men med slutmålet i Övriga klassiska syrliga öl (10F) skapades ett recept. Då en fruktlambik inte ska ha någon bitterhet ska humlen oxideras. För att detta ska göras typriktigt och korrekt ska ju detta förberedas flera år i förväg men sån tid hade vi inte.

Tack vare google och ölforum så hittade vi ett sätt att oxidera humle på mindre tid men då vi ville ha en liten gnutta humlekaraktär så modifierade vi det lite mer. Två dagar innan bryggning åkte 59g Hallertau Aroma in i ugnen på 75° och efter ungefär 1,5h togs det som nu blivit 30g humle ut. Därefter placerades humlen i en burk utan lock och fick stå fritt tills bryggdags. Då de lite större humleklumparna fortfarande hade fukt i sig hoppas vi att någon lite bitter humlekaraktär följde med.

När det var dags att mäta upp malten visade sig att det att Inventarielistan (och siffran på påsen) inte stämde för Pilsnermalten och att vi läst fel på mängden vetemalt. Aj aj aj. Snabbt in i BeerSmith och nya värden och volymer räknades ut. Vi missade precis SHBFs färgdefinition men då det ska i en herrans massa Kiwi så kommer troligtvis färgen ändras med under tidens gång.

Efter bryggningen av Raus IPA v1.0 insåg vi att vi tappade temperatur ned i bordet. Med detta i åtanke testade vi att placera folieinklädda frigolitplattor under (och ovan) mäskkärlet. Detta tillsammans med vad vi kom på under senaste gemensamma bryggningen, att förblanda vatten till rätt temperatur innan det skulle i mäsk-kärlet, gjorde till att våra temperaturer hölls nästan felfritt! För att inte sabba det goda resultatet lakade vi ut under väl över 1 timme till skillnad från de 30 minuter vi brukar köra på och slutade på 20 liter vört då vi nått vårt estimerade FG på 1014.

Induktionsplattan flyttades ut i badrummet och drogs igång, samtidigt som Wiiet startades. Den enda humlegiven åkte i vid kokstart och 60 minuter senare var det klart. Kylningen kopplades in och vi noterade hur mycket humlen tagit åt sig vätska under koket. Vörten silades ned i tunna och den segstartade jästen åkte i. Dagen efter bubblade det för fullt så det verkade vara i god form trots allt.

Primärjäsning har vi satt till 8 veckor och vad som händer därefter beror lite på vad Humlegården har för jästsortiment. Klart är iaf att ca 6kg frukt ska i...

Lite bilder:

Segstartad jäst, nästan två dagar efter den smackats

Oxiderad humle

Mäskschemat fick uppdateras lite snabbt

Folie/frigolit-isolering under mäskkärlet gjorde susen

Som vanligt går nåt sönder, denna gång toppen på mätglaset