söndag 20 juni 2010

Bryggning - Lilla Rimmö Ale

Förra året var Victoria och Martin på en kräftskiva i Halmstad och idén till att skapa en egen öl som kan fungera bra till kräftor föddes. Kräftöl bör enligt egna åsikter vara lagom bitter och smakfull med en lätt dos humle. Bedarö Bitter från Nynäshamns Ångbryggeri hade empiriska tester utvisat fungera ypperligt som en sådan öl.

Med utgångspunkt i vad Bedarö Bitter innehåller upprättades två recept där skillnaden mellan de två låg i malten. Den första, Lilla Rimmö Ale, innehåller Pale Ale Malt, Vetemalt och Crystal medan den andra, Vintersboviken Ale, innehåller Wienermalt, Vetemalt och Caramünchermalt. Humlen till ölen är Centennial och Chinook och jästen är Ringwood Ale.

Som vanligt när ett recept är gjort (och dessa två hade någon månad på nacken) så håller det sig intakt tills bryggdagen eller dagen innan. Av praktiska skäl utökades mängden basmalt till 5kg från 4kg då en säck Pale Ale Malt är på just 5kg. Sedan lade vi till lite vitpeppar och under bryggningen ökades Chinook-given från 25 till 33g då det var just 33g kvar i påsen. Det blir som vanligt när vi brygger, en jäkla massa ändringar.

Iom att all malt var förvägd så gick krossningen snabbt och det tog inte lång tid innan ca 16 liter vatten landade i malten. Mäskningen skulle ligga på 66 grader i en timme men det visade sig snabbt att det ville inte mäsken. Med flitigt omrörande och mer vatten lyckades vi efter mycket om och men stabilisera mäsken och efter en timme hade den sjunkit till 64.5 grader.

När vi lakar så siktar vi på 1 liter på 3 minuter som riktlinje men denna gång gick det riktigt långsamt, 6 minuter per liter. Detta ledde till att vi efter väl över två timmar hade 27 liter med ett PBG som var som vårt estimerade OG - 1053 och då avbröt vi. En av orsakerna till att vi inte orkade fundera så mycket på hastigheten var att vi satt och drack öl och tittade på Blackadder på BBC och sedan på det där bröllopet som visades på TV. Vi tyckte det var mycket upprörande att Björn Skifs hade frack. Alla borde ha frack.

För att skynda på uppvärmningen av vörten till kok delade vi upp vörten i två kittlar för att sedan koka allt i den stora kitteln. Tyvärr placerade vi inte den stora kitteln helt perfekt på induktionsplattan och märkte inte det förrens 20 minuter efter kokstart. Efter en timme hade vi ett OG på 1056 vilket var lågt med tanke på vad vi hade som PBG. Det låg å andra sidan väl inom vad vi ansåg lagom för just denna typen av öl så vi får väl känna oss nöjda. Nu väntar 2-3 veckors jäsning med den "svenska" jästen Ringwood Ale som vi använde till vår populära och goda julporter. Under juli blir det nog bryggning av Vintersboviken Ale så vi hinner jämföra dem innan kräftorna i Augusti.

Vi kan även dra en kort förklaring av namnen. Inspirationen kommer från Bedarö Bitter även namnmässigt. Lilla Rimmö är en ö som ligger inte långt ifrån Martins familjs sommarstuga på Vikbolandet utanför Norrköping. Vintersbo heter området och där finns Vintersboviken. Kommande etiketter kan nog ha en eventuell koppling dithän med.

Det ägde även rum en provsmakning av Sommerlat Weisse och ForbiddIn Wit under bryggningen. Vi passade på att jämföra InWit med vår egen brygd och kom fram till att "vår" Wit är i klass med flaskvarianten men bättre än fatvarianten. Det tycker vi är rätt lyckat. Det blev en lätt och god Wit även om vår var aningens klarare än originalet.
Sommerlat Weisse smakade väldigt bekant och det går inte att missa att vi haft en Weizenbock som utgångspunkt. Torrhumlingen med Citra gav en väldigt trevligt doft. På det hela taget är det två bra veteöl till sommarens varmare dagar.

Bryggprotokoll - Lilla Rimmö Ale - 25 liter
Malt & Extraktgivare
5kg Pale Ale Malt
1kg Vetemalt
0,25kg Crystal Malt

Försockringsrast 66ºC 60 minuter

Humle
30g Centennial 10,80% a-syra - 30 minuter
33g Chinook 12,70% a-syra - 15 minuter

Kryddor
10 vitpepparkorn - 10 minuter

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
2-3 veckor - Wyeast 1187, Ringwood Ale

OG 1056 - Slutvolym 24 liter

Deltagare:
Martin, Victoria, Christian, Patrik

Bilder:
Förvägt. It's the shit.

Temperaturen sjönk ett par grader.

Massa bottenguck i början men det sjönk sedan.

ForbiddIn Wit - lik sin föregångare

Sommerlat Weisse feat. Blackadder (Goes Forth)

Brudparet - Kronprinessan Victoria och Prins Boxer-Robe.. ursäkta.. Daniel

Skärgården. It's the shit.

söndag 13 juni 2010

Flasktappning - Morbror Julles Strong Ale

Efter en månad i två tunnor var det nu dags att tappa Morbror Julles Strong Ale på flaskor. Ölen som till en början var tänkt att bli en Barley Wine blev som bekant inte en sådan. Jästen däremot hade vi redan kultiverat för att klara en brygd med OG över 1100.

Två veckor in i jäsningen tappades brygden om för att i två veckor få stå och jäsa ut med bara den jäst som fanns i vätskan. Då hade den SG på 1020 och var redan starkare än "förlagan" Something Something Something Strong Ale. Osäkra på hur mycket jäst det egentligen kom med så hoppades vi att det kanske kunde komma ned till 1017-1018 om vi hade tur. Det verkade dock som det var en del jäst ändå för det bubblade fortfarande rätt friskt i den nya tunnan.

Igår bubblade det fortfarande med ca 5 minuters mellanrum och så har det varit under senaste veckan. Det visade sig efter tappningen att det var en rätt ordentlig jästkaka i omtappningstunnan och det avspeglade sig i mätningen.

"Morbror Julle is a mean drunk" sa vi när vi noterade ett FG på 1014 och därmed uppmätt styrka på 7.7% vol. Strong Ale var det ja. Det var en värmande och tydlig alkoholton som fanns i brygden med en lätt touch av chokladmalten. Vätskan var väldigt klar och att tappa om till en sekundär tunna för en vecka efter planerad jäsning ska vi nog göra fler gånger. Speciellt när vi haft problem med för mycket jäst och jästsmak i vissa brygder. Nu ska vi vänta några veckor innan det är dags att smaka.

Bilder:
Victoria håller koll på volymen

Christian monitorerar jästen i botten på tunnan

En väldigt klar och väldigt stark vätska.

söndag 6 juni 2010

Flasktappning - ForbiddIn Wit & Sommerlat Weisse

Igår var det till slut dags att fylla flaskor med årets sommaröl som bekant gick i vetets tecken.
Då vi har har en dålig vana att ha sönder utrustning så hade vi senaste tiden införskaffat en till Auto-Siphon från Humlegården. Detta ledde till att vi kunde göra dubbla överföringar till transfertunnor med sockerlag. Tidsmässigt tog det allt som allt dryga 1.5h trots en långsam start.

Först ut på flaska var ForbiddIn Wit, en öl som vi jämförde lite på plats mot InWit (som var mycket bättre på flaska än på fat). Vi konstaterade att detta kan nog vara den klaraste öl vi någonsin bryggt. Den hade jäst ut ordentligt med FG 1008 (estimerat FG 1012, OG 1047) vilket gjorde det till en potent rackare på 5.1%. Tyvärr hann vi inte med att göra egen pomeransessens till denna brygs som Peter Högström rekommenderade. Turligt nog lyckades Martin ta sig in till Malmö och införskaffa lite icke-hemgjord essens. Ca 1.5ml/l av essensen tillsattes i transfertunnan för uppblandning innan flaskorna fylldes.

Även Sommerlat Weisse hade jäst ut till FG 1008 (estimerat FG 1014, OG 1052) och blev således en Weiss av den starkare graden på dryga 5.7%. Till skillnad från Witen var denna brygd rätt grumlig men hade en riktigt härlig arom från torrhumlingen med Citra. Den tog turligt nog inte över för mycket utan de karakteristiska jäst-tonerna från Weihenstephan-jästen fanns där. Med någon veckas lagring på flaska tror vi att dessa kommer passa ypperligt i sommarvärmen.

Bilder:
Väldigt klar Forbiddin Wit

Lite humlerester kvar i tunnan innan transfer

Efter transfer var det klart mindre humle kvar