Bryggning - Öl till Maltes Hembryggarfestival och 5års jubileum

Då var ytterligare en bryggning genomförd. Denna gång var vi ett relativt litet gäng på endast fyra personer som satte igång att brygga och tappa. På programmet stod att tappa vår Wienerlager som bryggdes för ett antal veckor sedan samt att brygga en Brown Ale till Maltes Hembryggarfestival och en stark belgisk trappistinspirerad ale till vårt 5 års jubileum.

Wienerlagern är fortfarande namnlös men det var ett experiment där vi delade vörten för att använda två olika jästsorter, Wyeast Bohemian Lager #2124 och White labs Oktober fest WLP820.
Det är ju alltid kul att testa fram hur olika kombinationer fungerar med varandra samt vad vi själva föredrar.

Men det viktiga denna dag var ju att vi skulle brygga två öl. Som nämnts innan är det öl som redan har ett syfte som inte är bara att vi själva skall njuta av dem utan snarare andra skall njuta av våra drycker.

Den första ölen då, den till Maltes Hembryggarfestival, en Brown Ale. Vi har ju bryggt ett antal brown ale vid det här laget och flera av dem har varit riktigt lyckade. Vi har således en del erfarenhet att bygga på och vi valde nog just denna sort på grund av därför. Ölen är bryggd enligt amerikansk västkusttradition med rikligt med humle från just denna del av världen. Men en brown ale är absolut inte bara humle utan även en maltig öl och detta skall kännas. I vårt recept har vi tryckt på ett par goda mörka sorter som ger en god balans mot humlen. Och som nästan inte behöver nämnas längre så döptes denna öl i sann HBG²tradition efter vad vi tittade på när vi bryggde. Denna bryggning hade vigts till största delen åt Arnold Schwarzenegger så en av hans klassiska filmer fick bli inspiration, Commando.

Den andra ölen som bryggdes är till vårt 5 års jubileum i januari. Tanken vi har haft är att vi skall ha två öl att bjuda på, en ”dricka”-öl, en APA eller dylikt som är lättdrucken och att den andra ölen skulle ha mer OUMPF och vara kraftig, smakrik, alkoholstark och så vidare. Valet i det andra fallet föll sig naturligt på en trappistinspirerad belgare, mörk, kraftig och stark. Vi har bara bryggt någon enstaka brygd av denna stil men vi har bryggt desto fler belgiska brune och dessa sorter har ju en hel del släktskap. Igen är malten viktig och i detta fall vill jag nog säga att den är superviktig. Vi har tagit malt av en rad olika och komplexa sorter för få till den sammansatta avancerade maltkomposition som den här ölsorten är känd för. Till detta har vi även lagt till socker och sirap av mörk variant för ytterligare höja de förjäsningsbara sockerarterna samt för att lägga till några smakelement till. Även om det är malten som gör en sådan här öl skall det i lite humle och vi koncentrerar oss på klassiska kontinentala sorter. Även om receptet fick ändras en hel del på stående fot då inte lagerhållningen kontra recept stämde så hade vi gott om kompletterade andra humle som fungerar. Denna öls namn var grund för en hel del debatt. Jag tyckte att den skulle heta Beerthovens 5:a men det röstades ned på grund av vad jag tolkar var att det var ett så suveränt bra namn så att vi aldrig kommer komma upp i denna klass igen. Vi valde istället ett namn som anspelar på styrka och som firar den utomordentliga induktionsplatta som vi köpte för ett tag sedan. Namnet blev 16 Amp efter strömstyrkan som går åt för att driva plattan.

Själva bryggningen började bra med att vi öppnade ett 5 liters fat med Monkey Wrench, en APA som bryggdes i våras till en födelsedagsfest och var lite av en lagerrensare, detta var mycket gott. Men kanske på grund av denna goda start så var vi alla bryggare lite ofokuserade större delen av dagen. Även om vi lyckades bra med bryggning och fyllning så glömdes hela tiden att förbereda saker som skulle komma alldeles strax, vi gjorde lite småkorkade missar som att glömma att stänga kranen när vi mäskade in och så vidare. Men inga av dessa missar drabbade brygderna eller fyllningen och gjorde mest att vår bryggning blev roligare och ännu mer avslappnad.

Vi fick även chansen att använda vår senaste investering, en ny termometer. Vi har innan använt digitala termometrar från Kjell & co och då vår första av denna modell började bli dåliga för knappt ett år sedan så skaffade vi ett par likadana till. Men strax efter sommaren på en SHBF-kursbryggning så hade alla dessa termometrar flippat helt. Dom visade 50^O fast det uppenbarligen inte var det i lokalen, även när vi la dem i kylen visade de bortåt denna temp. Så vi fick den gången blixtutrycka till ICA och inhandla en stektermometer som ju är så där lagom bra. Efter denna nära katastrof gick diskussionerna höga i gruppen vad vi skulle satsa på nu, Kjell & co var nu uteslutet. Vi ville ha något som är rejält vattentåligt, hyfsat snabb i mätning, i övrigt tålig och helst billig. Nu blev det så att vi skippade det sista för att satsa lite extra i förhoppning att vi verkligen får en kvalitetsprodukt.
Termometern valet föll på är en Testo och har kostat oss ca 1300:- inklusive frakt, moms med mera. Den känns rejält seriöst byggd och är snabb i mätningarna, så vi har goda förhoppningar.

Bryggprotokoll – Col. John Matrix - 20l - brygd #108
Malt & Extraktgivare
4,69kg Pale ale malt
0,35kg Dark crystal
0,19kg Caraaroma
0,19kg Carafa I special

Försockringsrast 68ºC - 90 minuter

Koktid - 75 minuter

Humle
40g Pacifica 5.2% α-syra - 20 minuter
10g Amarillo 9.5% α-syra - 20 minuter
20g Pacifica 5.2% α-syra - 10 minuter
30g Amarillo 9.5% α-syra - 10 minuter
40g Pacifica 5.2% α-syra - Whirlpool @ 70ºC
30g Amarillo 9.5% α-syra - Whirlpool @ 70ºC
35g Nelson Sauvin 11,5% α-syra - Torrhumling 3 dagar
25g Amarillo 8% α-syra - Torrhumling 3 dagar

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
14 dagar primär – White labs WLP041 Pacific Ale

OG 1.052 – FG 1.012 – 5.3% ABV – 43 IBU – 60 EBC

Bryggprotokoll – 16Amp – 20 liter – brygd #107
Malt & Extraktgivare
6,38kg Belgisk pale ale malt
0,85kg Aromatic
0,59kg Carabelge
0,11kg Special B
0,08kg Carafa I special
0,33kg Mörk kandisirap
0,11kg Mörkt kandisocker

Försockringsrast 65ºC - 90 minuter

Koktid - 120 minuter

Humle
15g Magnum 15% α-syra - 90 minuter
8g Styrian Golding 5% α-syra - 15 minuter
9g Hallertauer Mittelfrüh 4,2% α-syra - 15 minuter
13g Saaz 3,2% α-syra - 1 minuter
9g Hallertauer Mittelfrüh 4,2% α-syra - 1 minuter

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
14 dagar primär - Wyeast #3787 Trappist High Gravity

OG 1.099 – FG 1.016 – 11% ABV – 24 IBU – 54 EBC

Bryggdatum
2013-09-14

Deltagare
Patrik, Kristoffer, Stefan, Fredrik

Inmäskning

Stefan skålar med alla läsare av bloggen

Såhär skönt kan det vara att brygga

Fredrik gömmer sig bakom dagens just fyllda flask och hoppas på att känna smaken igenom glaset

Fotogenique

Stefan och Kristoffer kämpar med humleberäkningar

Socker och sirap

Socker, sirap och humle

Rocking the yeast!!!

Renlighet är viktigt, här desinficeras jästflaskan innan öppning

Det skall kraft till för att jästen skall blandas ordentligt

Vår nya termometer som vi har goda förhoppningar på

Bryggning - My Big Samoan Crush på Monks

I fredags var det då äntligen dags. Vi skulle brygga på Monks Café i Stockholm med Charles Cassino.

Som vi tidigare skrivit om så gick vi i höstas och vann SHBFs Höstölsträff i Stockholm med vår American Brown Ale My Big Samoan Crush. Första priset var att få brygga den vinnande drycken på Monks. Charles erbjöd även oss att brygga I'm On A Horse, vår DIPA som kom 4a i FV på SM i våras.

Tanken var från början att vi skulle brygga båda ölen samma dag, den ena på Wallingatan och den andra på Porterhouse. Efter mycket om och men satte vi ett datum för bryggningarna men då Anders, som brygger på Porterhouse, fick förhinder skulle det bara bli DIPAn på Wallingatan.

Sedan visade det sig att två av de nödvändiga humlesorterna till DIPAn var slut så vi fick istället brygga Brown Alen. Nåja, en öl är bättre än ingen.

På torsdagseftermiddagen packade gänget in sig i Fredriks bil för att anlända till Camp Christian i Högdalen framåt 22.30. Lite mer än 10 timmar senare stod vi redo utanför Monks på Wallingatan och väntade ivrigt på Charles.

Charles hade förberett ordentligt och hade krossat all malt och förberett en förkultur på 3x4 liter. En stor påse med 5kg Pacifica var också placerad på arbetsbänken vilket gladde oss. Han drog igång bryggverket och vattnet började sakteligen närma sig de 66 grader vi skulle utgå ifrån.

Efter en inte allt för lång stund kunde vi mäska in malten och hamnade på 67 grader vilket var samma vi hamnade på under vår egna bryggning. Charles påpekade att det blev varmt snabbare om man höll mäsken i rotation i deras bryggverk vilket vi tyckte var intressant. Så fort vi rör omkring sjunker temperaturen oftast.

Vi fick assistera Charles och hans praktikant Hans (som går på bryggteknikutbildningen i Ludvika) med att fixa till de nyinköpta slangarna till systemet. Lite mätande, sågande och skruvande senare hade bryggeriet nya, fina värmetåliga 5-lagersslangar som blev lagom klara till att det var dags att börja laka.

Det blev en liten genomgång hur man kopplar ihop de olika delarna i bryggeriet med slangarna och väl på plats inledde vi med att fylla på med varmt vatten i lakkärlet för att få upp vätska under durken och temperaturen i allmänhet i kärlet. Transfertiden till lakkärlet var inte lång med pumpens hjälp och därefter öppnade vi ventilen ned till whirlpoolen, som på redig Stockholmska var döpt till Virrpanna, för att laka ur vörten.

Lakhastigheten var inte alls illa och när allt var tillbaka i mäsk/kokkärlet hade vi 325 liter vört och en massa drav. Dagen till ära var det premiär för den nya avfallskvarnen som gjorde att draven kunde malas till en storlek som var godkänd att spola ut i avloppet. Patrik fick äran att tömma lakkärlet och attans vad smidigt det var med avfallskvarnen. Med en lagom ström vatten i den för att hålla dravens konsistens lite halvflytande så var det tomt på vad som kändes som ett kick.

Rengöring som oftast är tråkigt och omständligt gick här smidigt. Med varmt vatten spolade vi rent det som gick att spola rent. Inne i lakkärlet, inne i whirlpoolen, avfallskvarnen och golvet. Lite fingnuggande här och var blev det ju såklart men för att ha rengjort sådana volymer av utrustning var det förvånansvärt smidigt. Det som inte kunde rengöras lika enkelt var slangarna och pumpen.

Charles fyllde upp "Helvetes-Gunnar", eller HG som kärlet hette, med varmt vatten och cirkulerade slangarna och pumparna i ett slutet system ett par gånger tills det som kom ut i avloppet var rent vatten. Då tillsatte han rengöringsmedel, lut, i HG och spolade runt i systemt och lät det ligga. På ett väldigt smidigt sätt hade vi nu desinficerat hela loopen för att kunna ta hand om den kokade vörten när det var dags.

Uppvärmningstiden för att komma till kok var snarlik den vi har hemma men till slut bedömde vi att det faktiskt var rullande i kitteln och första given slängdes i. Charles hade översatt våra humlegivor till sin utrustning och det diffade lite på tiderna mellan vårt och hans. Detta berodde självklart på whirlpool och transfertider. För att få ut så mycket vi ville av humlen testade vi på en ny sak för Charles, som vi nästan gjort själva hemma, vi humlade i filtret.

Vanligtvis så kör de vörten direkt till whirlpoolen men iom att vi humlade väldigt sent i originalreceptet var vi tvugna att göra nåt nytt. Vi tillsatte sista humlegiven på lakkärlets filter och körde över vörten dit innan den fick filtreras ned till whirlpoolen. När vi var klara låg den en ordentlig humlegegga kvar i lakkärlet och när vörten pumpats genom plattvärmeväxlaren till jästanken fanns det en liten hög i mitten med kalldruv och humlerester.

Eftersom vi hade högre effektivitet än beräknat hade vi efter kok ett OG på 1.071 vilket skiljde sig mot målet 1.057. Dock hade vi inte volymen 325 liter. En snabb omräkning senare och Charles och vi kom fram till att vi får korrekt OG och korrekt volym om vi späder med vatten vilket vi då gjorde. Vi tog nu mätvärden på vår vört och döm om vår förvåning när vi hade ett uppmätt OG på 1.045 både med refraktometer och hydrometer.

Alla kliade sig rejält i huvudet och vi konstaderade att snabbt att det inte var fysiskt möjligt för då hade vi haft en volym på över 500 liter och det rymde inte jäskärlet. Efter en stund slog det oss. Vi hade ju mätt från toppen av vörten och inte en omblandad vört.

Vi plockade ut någon dl från jästanken och se på maken, 1.057. Som planerat.

Bryggdagen avslutades med allmän uppstädning av bryggeriet innan vi begav oss in i restaurangdelen för en välförtjänt middag och lite god öl. När får man då dricka vår produkt? Ja, det är dröjer iaf minst en månad med tanke på jäsning, torrhumling, lagring m.m. Ölet kommer att serveras på Monks i Stockholm och så som det ser ut kommer det finnas möjlighet för några pubar i Helsingborg att få köpa in den på flaska! Nu är det alltså bara att vänta!

Bilder

Mäsk- och kokkärl, kontrollpanel samt lakkärl och whirlpool

Förkultur, nya slangar och krossad malt

Vi mäskar in

Charles funderar på vad vi sysslar med, egentligen

Alla måste titta på mäsken

Mäsken överförs till lakkärlet

Victoria och Charles fixar slangar medan Christian övervakar

Lakbädden måste behållas fuktig

3 av 5 humlegivor

Patrik tömmer ut draven till den nya avfallskvarnen

Första humlegivan i!

Humle tillsatt till lakkärlet

Så här såg det ut när vörten passerat

Hurra! 325 liter på väg in i tanken!

Jästen på ingång

OG 1.057 - precis enligt specifikation.

Flasktappning - My Big Samoan Crush och SBWF 2011

För en dryg månad sen var det bryggdags i Stockholm inför SHBFs Höstölsträff och lämpligt inplanerat till andra helgen av SBWF var det dags för flasktappning.

Efter instruktioner från Christian hade Roger torrhumlat med 50g Pacifica tidigare i veckan och på söndagen, dagen efter vårt SBWF-besök, var det dags för några slitna själar att, när det var lagligt att köra igen, ta sig bort till Rogers bostad.

Christian hade fått en nyckel av Roger som var ute, men han hade varit snäll nog att förbereda kapsyler och sockerlag till oss. Väl på plats var det bara att köra igång med rengöring och desinficering av nödvändig utrustning och snart var vi igång.

Det var ett stabilt humlelager som låg och flöt ovanpå ölen och det luktade angenämt. Färgen var tydligt brun och jästen hade jobbat på som tusan. Vårt estimerade FG var på 1.018 men hade slutat på 1.010 vilket med OG 1.057 gav oss ca 6% ABV, precis på stilens gräns, men med lite för lågt FG.

Smaken var mycket trevligt och lite mildare än dess förlaga, Boogie Van Brown Ale. Det fanns plats både för malten och humlen vilket alltid är knivigt. När flasktappningen var avslutad hade vi strax under 20 liter på flaskor varav 10 liter kommer serveras under höstölsträffen den 26/10!

Tillbaka till dagen före...
Fyra av vårt hembryggargäng var och besökte SBFW med några vänner och det var som vanligt mycket kul, mycket öl och mycket folk. Vi fick träffa både nya och gamla bekanta och testa bra grejer. Från ett hembryggarperspektiv var det kul att få se t.ex. Maarten Vanwildemeersch stå hos Slottskällans och servera bland annat sin Freedom IPA vilket var en riktigt trevlig öl.

Vi träffade under våra timmar på plats flera bekanta ansikten från hembryggarsverige och hade några trevliga pratstunder. Även från andra sidan bardisken var det folk man kände igen och det var extra kul då de på andra sidan påpekade att de gillade denna bloggen, speciellt de man inte kände. Det hade man inte trott.

Roligast på mässan i år var dock Oppigårds som under första SBWF-veckan bryggde en öl på plats som serverades under den andra veckan. Självklart medföljde bryggprotokoll som man fick studera. Sånt gillar vi! Tråkigast? Även det Oppigårds. Det har inte bryggts någon SM-gulds öl än. Sånt gillar vi inte...

Bilder

Massa humle igen!

Arbete pågår

Lågt FG.

Snygg bärs!

Bryggning - My Big Samoan Crush

Förra året flyttade Christian som bekant till Stockholm och det dröjde inte länge innan HBG^2 hade en lite filial där uppe. Under våren pratades det om att besöka Höstölsträffen samt att då brygga ölen i Stockholm hos Christian.

Sagt och gjort. Den av våra brygder som fick högst poäng av domarna till årets SM fick stå för förlagan och det var Boogie Van Brown Ale. Efter att originalet hade uppdaterats efter domarkommentarerna var det dags att välja vilken humle som skulle användas eftersom årets tema var Single Hop.

Många diskussioner gick fram och tillbaka men till slut föll valet på Pacifica, en Nya Zeeländsk humlesort med karaktärsdrag av citrus och apelsinmarmelad. Det passar ju till en lite chokladig brown ale.

Fredagen den 16/9 satte sig Martin och Victoria på tåget upp till Stockholm och Christian för att brygga dagen efter.
På lördag morgon begav sig trion till Christians bryggkamrat Roger bostad för att köra igång. Då Roger inte var hemma hade hans fru Maj-Britt varit snäll nog att sätta igång vatten på uppvärmning åt oss. Kort efter att vi anlänt kom Arne, en av Christians brygg-kollegor, för att delta.

Vi rengjorde mäsk/lak-kärlet och gick igenom vad som skulle krossas och gick sedan ut i garaget där maltkrossen befann sig. Efter lite inställningar var det full rulle och inom kort var all malt krossad och vi gick tillbaks in i köket för att påbörja mäsken.

Vi höll temperaturen bra under timmen, 67 grader vid start, 66 vid avslut, och lakningen gick med 2 minuter per liter utan problem. Vårt Pre-boil gravity-värde låg en punkt under estimat vilket var till vår belåtenhet. Därefter flyttade vi in i bastun där de kokar och jäser.

Bastun håller konstant ca 20 grader, är fukttålig och har bra ventilation. Bra till det mesta alltså. Rediga givar med Pacifica hamnde i kitteln och efter en timme låg 150g humle den varma vörten. Ytterligare 50 gram ska applicera som torrhumling under någon vecka.

Nu var det dags att bära ut kitteln utomhus, eftersom det tydligen det var där de kylde. Kanske inte ett helt bra alternativ när man brygger i dåligt väder, men idag sken solen det det var bara att gå ut och vattna buskarna.

Väl i jästunnan hade vi 22 liter, en liter under målvolymen, men med exakt samma OG som estimatet, 1.057. För att sedan fortsätta med Pacifica-temat hade vi Pacific-jäst från White Labs i. Dock var inte brygdens namn klart...

Inplanerade aktiviteter för kvällen var lite mat samt ett besök på Monks Vallingatan för att ta någon öl och träffa Charles Cassino och ta en titt på deras bryggutrustning. Efter några öl där var namnet spikat - My Big Samoan Crush. Detta firade vi med att fortsätta att umgås med Charles under kvällen och vi avslutade gemensamt på Akkurat. Bra kväll på det hela taget och stort tack till Charles som tog sig tid att träffa oss!

Lagom till andra helgen på SBWF är det flasktappning och vi kommer att ha med oss ca 10 liter till Höstölsträffen den 29/10. Vi ses då!

Bryggprotokoll - My Big Samoan Crush - 23l - 70% BVE
Malt & Extraktgivare
5.15kg Pale Ale malt
0.40kg Pale Crystal malt
0.20kg Pale Chocolate Malt
0.20kg Caraaroma

Försockringsrast 67ºC - 60 minuter

Humle
50g Pacifica 6,5% α-syra - 60 minuter
40g Pacifica 6,5% α-syra - 20 minuter
20g Pacifica 6,5% α-syra - 10 minuter
40g Pacifica 6,5% α-syra - 2 minuter
50g Pacifica 6,5% α-syra - Torrhumling, 4 dagar

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
3 veckor primär - White Labs WLP041, Pacific Ale

OG 1057 - 51 IBU - 40 EBC

Bryggdatum
2011-09-17

Deltagare
Christian, Victoria, Martin, Arne

Bilder

Uppvärmning i bastun

Maltvägning i "förvaringslokalen"

Krossning pågår

Fint krossad malt

Härlig brun vätska

Mycket humle skulle i

Arne kyler vörten

Flasktappning - Boogie Van Brown Ale

Under SM-bryggningen passade vi på att multi-taska lite, nämligen genom att tappa Boogie Van Brown Ale på flaska. Efter två veckors primärjäsning hade vi tappat om den och därefter torrhumlat med Amarillo och Columbus/Tomahawk i fyra dagar.

Vi var mycket glada över att Kapsylkungen, Christian, var med och kvalitetssäkrade kapsyleringen och flaskningen gick utan några större bekymmer och störde inte bryggningen.

OG för brygden låg på 1054 och vi hoppades på en ordentlig utjäsning för att få den här tydliga torrheten en ABA ska ha, och visst hade den jäst ut. Med ett som FG landade på 1011 och med den alkoholstyrka på 5.6% den är inom typdefinitionerna värdemässigt.

Med några veckor på flaska så var den smak- och doftmässigt hyfsat typriktig vid senaste provsmaket vilket är bra då detta är en av två brygder vi skickat in till SMs Domartävling. Tills SM-dagen kommer någon flaska av brygden att få följa med och bjudas ut som bonus-öl.

Bilder:

Humlen smiter!

Brown is beautiful

Etikettförslaget

Omtappning och annat - Boogie Van Brown Ale & Starke Staffan Strong Ale

I lördags var det dags för omtappning av både Boogie Van Brown Ale och Starke Staffan Strong Ale. Som tidigare nämnts skulle Starke Staffan ligga på lagring i tunna i ett halvår med ek-kuber. Boogie Van skulle inte få ek, utan där var det humle som gällde.

Med StarSan var det lätt att på egen hand sköta desinficering av tunnor, hävert och slang och hyfsat lätt att klara hela omtappningen med. Dock blir det nog en investering av en häverhållare för att frigöra händerna ännu mer.

Jästen vi valde till Starke Staffan, Wyeast #9079PC Old Ale, hade bildat en massiv jästkaka på uppemot 1,5-2 liter vilket var mäkta imponerande. Efter omtappning låg det mindre än 0,5 liter jäst i den nya tunnan vilket fortfarande borde göra något. Efter lite räknande och funderande via internet tillsammans med Patrik beslöt vi oss för att det räckte med 1 sänkskruv till den humlekokpåse som skulle hålla eken.

En skruv väger 18 gram och vi hade 60g ek (3g/liter) och det räckte nästan precis. Bara topparna på några ek-kuber hamnade ovan vätskeytan. Tunnan står nu placerad i en lagom tempererad källare som ligger på 17-19 grader under året.

I går tisdags var det den omtappade tunnan med Boogie Van att få lite extra humle. 30g Amarillo och 8g Columbus placerades, precis som med Starke Staffan, i en humlekokpåse tillsammans med en skruv. Uppenbarligen har humle bättre flytkraft än ek då rätt mycket mer av humlen var ovanför vätskan men det var inte något som en lätt knuff under ytan med en desinficerad hålslev löste. Humlen sög åt sig brygden och sjönk en aningens.

På lördag är det inte bara bryggning av SM-ölen men även falsktappning av vår brown ale. Multitasking, men det ska nog gå bra.

Bilder:

Tunnor redo för omtappning

60g ek-kuber

Starke Staffan

Boogie Van

38g humlekottar

Bryggning - Boogie Van Brown Ale och Starke Staffan Strong Ale

Förra söndagen var det bryggdags och målet var som tidigare beskrivits en American Brown Ale och en Strong Ale. Det var första riktiga dubbelbryggningen hemma hos Victoria och Martin och det gick utan större problem. Det enda egentliga problemet är att en plastback som stod i vardagsrummet ledde ned någon vätska i trägolvet, och ja, det är inte helt snyggt såhär vecka efteråt.

Bryggstart var kl 10.30 och först på plats var blivande hembryggaren Christian som hade åkt hit från Malmö för att få lite praktiska tips och dyl innan hans egna första bryggning skulle äga rum. Efter lite genomgång, maltvägning och kaffe så mäskade vi i runt kl 11.15.

Vi testade för första gången att krossa den mörkare rostade malten med annan krossinställning än basmalten, detta i ett försök att få rätt på dåliga SG-värden som sedan blir ett dåligt OG. Det verkade funka för när helt tokiga var inte värdena efter bryggningens avslut. Vi har även förbättrat vårt "lakpapper" som vi har för att hålla koll på lakningarnas hålltider. Vi lyckades hitta nästan exakt rätt hastighet på lakningarna efter inte alls för lång tid.

Den nya plattan testades och vi var alla nöja med den. Den hade rejäl kokyta och klarade att driva till kok med över 20 liter i volym. Sugpropparna på fötterna av plattan var för övrigt en intressant detalj.

Bryggdagen drog dessvärre ut på tiden då vi valde att koka Brown Alen sist, den som hade mest volym och dessutom förlorat mest värme och det får vi dra lärdom av till framtiden - brygden mest volym ska kokas först. En annan lärdom är att mer noga markera upp humlebunkarna bättre. Humlegiv 2 och 3 råkade byta plats i Brown Alen, men det blir nog bra ändå.

Nästa vecka är det omtappning för båda brygderna. Brown Alen ska stå i en vecka och under tiden torrhumlas medan Strong Alen ska få stå i en tunnan med ek-kuber i 6 månader med tappning planerade i slutet av september.

Bryggprotokoll - Boogie Van Brown Ale - 23l - 65% BVE
Malt & Extraktgivare
5.15kg Marris Otter Pale Ale malt
0.4kg Pale Crystal Malt
0.20kg Caraaroma
0.2kg Pale Chocolate Malt
0.05kg Black Malt

Försockringsrast 66ºC - 60 minuter

Humle
10g Chinook 11,40% α-syra - 60 minuter
10g Centennial 11,70% α-syra - 60 minuter
17g Chinook 11,40% α-syra - 20 minuter
10g Amarillo 9,40% α-syra - 20 minuter
10g Centennial 11,70% α-syra - 20 minuter
20g Columbus/Tomahawk 16,00% α-syra - 2 minuter
20g Amarillo - Bobek 9,40% α-syra - 2 minuter
10g Columbus/Tomahawk 16,00% α-syra - torrhumling, 4 dagar
30g Amarillo 9,40% α-syra - torrhumling, 4 dagar

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
2 veckor primär - White Labs #WLP041, Pacific Ale, 800ml förkultur.
1 vecka omtappning för torrhumling

OG 1054 - Slutvolym 23 liter - 48.5 IBU - 45 EBC

Bryggprotokoll - Starke Staffan - 20l - 65% BVE
Malt & Extraktgivare
5.5kg Marris Otter Pale Ale malt
0.6kg Pale Crystal Malt
0.2kg Pale Chocolate Malt
0.02kg Rostat korn

Försockringsrast 66ºC - 60 minuter

Humle
20g Pilgrim 11,20% α-syra - 60 minuter
30g East Kent Goldings 6,00% α-syra - 20 minuter
5g Pilgrim 11,20% α-syra - 20 minuter
5g East Kent Goldings 6,00% α-syra - 5 minuter

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
2 veckor primär - Wyeast #9079PC Old Ale Yeast
6 månader sekunder - 60g ek-kuber, French heavy toast

OG 1058 - Slutvolym 20 liter - 39 IBU - 39 EBC

Deltagare
Victoria, Martin, Fredrik, Patrik

Bilder:

Dubbelmäsk i köket

Ny och stor induktionsplatta

Starke Staffan

Boogie Van

Lakschema