torsdag 25 februari 2010

Utökning av utrustning

Det är dags att utöka och effektivisera för HBG^2. Till kommande helgs bryggning har vi utökat med ytterligare en mäsk/lak-anläggning gjord av två jästunnor samt en Öschle-refraktometer. Vår trånga sektion har nu "bara" blivit kok och uppvärming av vört.

Vårt nya koncept är att fullt ut utnyttja de resurser vi har gällande vattenvärmning, eller grytkapaciteten kanske vi ska säga. Med två grytor på totalt över 50 liter kan vi klara av två simultana mäskningar och lakningar. Detta innebär att när det är dags för det första vörtkoket så har vi redan allt med mäskning och lakning klart och kan på så vis snabbare städa och plocka iordning.

För att snabba upp lakningen har vi nu en refraktometer. Nu kan vi mäta vår densitet på 1 minut mot tidigare 10 minuter då vörten var tvungen kylas för att ha en temperatur vi kunde korrigera SG mot. Vi behöver nu bara några droppar vört och det tar inte 10 minuter för det att svalna. Här kommer vi spara tid.

Koket är som sagt den trånga sektionen i vår bryggning och med detta i åtanke ska vi testa en ny metod för att få vörten snabbare till kok. Vi ska ha 2/3 av vörten i vår stora kittel och resterande 1/3 i vår 20-litersgryta. När det är kok så ska vörten från 20-litersgrytan tillbaka i 36-literskitteln. Förhoppningsvis kan vi spara kanske 20 minuter i uppvärmningstid på detta. Totalt kanske vi blir uppåt en timme snabbare på en dubbelbryggning och 30 minuter på en enkelbryggning. Det är något vi kommer vara nöjda med och nog så mycket vi kan tidseffektivisera innan vi värmer vörten med andra metoder.

torsdag 18 februari 2010

Provsmakning - Wolharige Groen

Förutom att det var bryggning i lördags så passade vi på att smaka Wolharige Groen - vår "kiwilambic" som hade fått stå i två veckor. Orsaken till den tidiga provningen var att någon dag efter flaskfyllningen noterade vi vita ringar inuti flaskorna, precis ovanför vätskelinjen.

Då vi hade haft mögel ovanpå kiwin så fanns en gnagande tanke att det kanske följt med ner i varje flaska. Vi gjorde stickprov, alla hade samma typ av vit ring i sig. Dock kom vi ihåg att mögel ej kan leva i vätska och att flaskor och utrustning varit desinficerade.

Enda sättet att verifiera om vi fått förstörd dricka var då helt enkelt att provsmaka. En flaska hämtades och öppnades under mäskningen. Ur flaskan kom en gulaktig vätska som fortfarande hade lätt gröna toner. Skummet var kritvitt men försvann väldigt fort från ytan. Kolsyran var väldigt diskret men det var å andra sidan att vänta.

Det var tydliga jästrester i botten av flaskan och det som vi oroat oss för försvann ned i glaset och sen såg vi det inte mer. Det kan nog helt sonika varit jästräster från Brettanomyces-slurryn som innan kiwin hade många flytande rester, eller så var det rester av just kiwin.

Doften var lätt syrlig i dragen men med den där söta tonen vi hade förväntat oss och smaken var likaså. Dock kunde vi inte riktigt bestämma oss vad vi tyckte. Det var inget fel på den men om den var jättegod eller "bara" bra kände vi inte att vi kunde besluta oss om. Dels är den så pass färsk som den är, sen är den väl rätt speciell i sin smak med, syrlig öl me söta kiwin-inslag.

Vi får nog vänta ett par veckor till innan vi gör något ordentligt omdöme men vi verifierade det viktigaste - den var inte dålig.

Skummar fint till en början

Men skummet försvann rätt snabbt.

söndag 14 februari 2010

Bryggning - Something Something Something Strong Ale

Rogue Pacman-jäst och Motueka-humle ger oss something something something.. Strong Ale!
Vad som gått under arbetsnamnet Pacific Rim innan blev efter många Star Wars och Family Guy-referenser omdöpt. Dealen slöts när vi även noterade att får nyinköpta fåtölj liknade en möbel en viss Emperor Palpatine hade...

Till bryggningen!
Strax efter kl 11 krossades 6kg Marris Otter Pale Ale-malt, 800g Münchnermalt, 600g Crystalmalt och 100g Pale Chocolate Malt. Vi mäskade i hamnade till vår förvåning över de 68ºC som vi planerade utan hamnade på ca 70ºC där det låg rätt länge. Utmäskningen var tvärt om, vi hamnade bara på 74.5ºC istället för planerade 78ºC vilket förvånade oss rätt ordentligt.

Vi skulle laga ut till ett estimerat värde till 1018 men när vi efter våra 23 liter fortfarande låg på 1030 var vi lite villrådiga. Vi valde att laka ut lite mer och då vi nådde 1022 vid 27 liter avbröt vi.

Humlen var som sagt Motueka och även Cascade. Vi var imponerade av Motuekans textur på kottarna, de var nästan släta. Om det beror på sorten eller nåt annat låter vi vara osagt.

Efter koket hade vi ett OG på 1070 vilket var klart lägre än vårt planerade 1078. Det beror nog med största sannolikhet på att vi lakade ut för mycket. Vår PBG var också lägre än estimerat.
Färgen hade tydliga röda toner vilket var något vi hade hoppats på och nu väntar två veckors jäsning.

Bryggprotokoll:
Malt & extraktgivare
6000g Marris Otter Pale Ale Malt
800g Münchnermalt
600g Crystal Malt
100g Pale Chocolate Malt

Försockringsrast 69ºC 60 minuter
Utmäskning 74.5ºC 10 minuter

Humle
30g Cascade - 7,60% α-syra - 60 minuter
50g Motueka - 7,00% α-syra - 20 minuter
20g Motueka - 7,00% α-syra - 5 minuter
15g Cascade - 7,60% α-syra - 5 minuter
43 IBU

Jäsning
2 veckor - Wyeast 1764PC, Rogue Pacman Ale

Bilder:
Malten är förvägd och redo. Jästen är klart aktiv.

Everything is proceeding as I have foreseen!

Turordnad humle.

På väg mot kok.

Härlig rödskimrande färg.

torsdag 11 februari 2010

Spontanköp hos Humlegården

Sedan Humlegårdens Ekolager började använda Twitter så har spontanhandlandet ökat. Den 14e januari dök detta upp i min feed:
Inleverans från Wyeast. Alla jäster åter i lager + tre nya tillfälliga (Rogue Pacman, Schelde, Thames Valley II). http://bit.ly/7k5LyN

Eftersom vi gillar Rogue och noterat att Pacman verkar vara en bra jäst var det bara att köpa. Att vi inte visste vad vi skulle brygga med den var ett sekundärt problem. I samma veva inhandlades ett paket Motueka-humle vilken hade några egenskaper jag blev sugen på:
1. Citruskaraktär.
2. Från Nya Zeeland
3. Roligt namn

Efter att ha läst på Fabrikör Ekstedts blogg om hans bryggning av en Strong Ale med NZ-humle så diskuterades det på morgonpendeln. Rogue gjorde en Strong Ale som vi alla (Martin, Victoria, Christian O) gillade - Double Dead Guy Ale. Skulle vi kanske kunna göra något likande?

För att inte pilla för mycket med förkulturer och annat finns nu ett recept på en Strong Ale på ca 7% med Pale Ale-, Crystal-, Münchner- och Pale Chocolate Malt samt med Cascade och Motueka-humle som ska bryggas av det morgonpendlande gänget nu på lördag.

onsdag 3 februari 2010

Fyllning - Wolharige Groen

I söndags var det dagen K, dvs. dags att tappa Wolharige Groen, vår "kiwilambic", på flaska.
Veckan innan hade vi lyft på locket och noterat att det var lite mögel på toppen av kiwin men då mögel inte kan leva i vätska så var vi lugna.

Det stora problemet var dock att inte få med det i flaskorna samt att inte skaka om för mycket i tunnan vid transporten. Lösningen på detta blev att inte flytta tunnan för mycket helt enkelt. För att göra detta så preparerade vi en tunna med sockerlag och bar ned i källaren där första överföringen fick ske.

En lucka i kiwins kant gjordes så vi kunde få ned häverten utan att få med extra fruktrester. Häverten hölls mot tunnans inre kan så vi kunde se den och dess position mellan kiwin och jästen. För att minska mängden kiwirester i ölet placerades en silduk över slangens mynning vilken fick agera som filter.

När vi fått ut 15 liter ansåg vi oss nöjda. Det var 18 liter i tunnan innan kiwin tillsattes och vi brukar alltid räkna bort ca en liter pga jästen och kiwin tog sin plats med. Filtreringen fungerade utmärkt och vi ska nog använda oss av denna metoden när vi t.ex. torrhumlat en öl.

Uppe i lägenheten mättes FG och provsmakades. Vi låg kvar på 1006 vilket borde innebära att volymprocenten ligger kvar på 5%. Dock vet vi inte ifall kiwin har jäst och tillsatt lite annat så vi ska skicka med en halvfylld flaska till vår lokala kemi-ingenjör Eva som vid mån av tid ska göra en analys av innehållet. Oavsett alkoholhalten är det nog 100% awesome.

Det som förut var en gul och syrlig lambic har fått klara gröna toner och blivit aningens sötare, vilket är nästan precis vad Caleb på Upland Brewing sa till oss i våras. Deras kiwilambic var enligt dem själva den sötaste lambic de gjort. En lättare doft av kiwi infann sig och det allmänna intrycket var att detta inte var helt fel.

Denna gång var första gången vi använde oss av flaskor med patentkork. Fem stycken sådana flaskor á 75cl och ca 35 st 33cl-flaskor modell vanlig och Oppigårds fylldes. Till SM 2010 ska vi skicka in 5 flaskor till domartävligen, troligtvis till klass 10F - Syrlig öl, Övriga klassiska syrliga öl. Två av de stora ska få följa med också men som nån form av "eventöl" eller liknande.

Bilder:
Silduk runt slangen.

Hävertpositionen var viktig.

Kiwirester i tunnan.

Inte helt gult längre!

Första användningen av flaskor med patentkork.