I fredags var det då äntligen dags. Vi skulle brygga på Monks Café i Stockholm med Charles Cassino.
Som vi tidigare skrivit om så gick vi i höstas och vann SHBFs Höstölsträff i Stockholm med vår American Brown Ale My Big Samoan Crush. Första priset var att få brygga den vinnande drycken på Monks. Charles erbjöd även oss att brygga I'm On A Horse, vår DIPA som kom 4a i FV på SM i våras.
Tanken var från början att vi skulle brygga båda ölen samma dag, den ena på Wallingatan och den andra på Porterhouse. Efter mycket om och men satte vi ett datum för bryggningarna men då Anders, som brygger på Porterhouse, fick förhinder skulle det bara bli DIPAn på Wallingatan.
Sedan visade det sig att två av de nödvändiga humlesorterna till DIPAn var slut så vi fick istället brygga Brown Alen. Nåja, en öl är bättre än ingen.
På torsdagseftermiddagen packade gänget in sig i Fredriks bil för att anlända till Camp Christian i Högdalen framåt 22.30. Lite mer än 10 timmar senare stod vi redo utanför Monks på Wallingatan och väntade ivrigt på Charles.
Charles hade förberett ordentligt och hade krossat all malt och förberett en förkultur på 3x4 liter. En stor påse med 5kg Pacifica var också placerad på arbetsbänken vilket gladde oss. Han drog igång bryggverket och vattnet började sakteligen närma sig de 66 grader vi skulle utgå ifrån.
Efter en inte allt för lång stund kunde vi mäska in malten och hamnade på 67 grader vilket var samma vi hamnade på under vår egna bryggning. Charles påpekade att det blev varmt snabbare om man höll mäsken i rotation i deras bryggverk vilket vi tyckte var intressant. Så fort vi rör omkring sjunker temperaturen oftast.
Vi fick assistera Charles och hans praktikant Hans (som går på bryggteknikutbildningen i Ludvika) med att fixa till de nyinköpta slangarna till systemet. Lite mätande, sågande och skruvande senare hade bryggeriet nya, fina värmetåliga 5-lagersslangar som blev lagom klara till att det var dags att börja laka.
Det blev en liten genomgång hur man kopplar ihop de olika delarna i bryggeriet med slangarna och väl på plats inledde vi med att fylla på med varmt vatten i lakkärlet för att få upp vätska under durken och temperaturen i allmänhet i kärlet. Transfertiden till lakkärlet var inte lång med pumpens hjälp och därefter öppnade vi ventilen ned till whirlpoolen, som på redig Stockholmska var döpt till Virrpanna, för att laka ur vörten.
Lakhastigheten var inte alls illa och när allt var tillbaka i mäsk/kokkärlet hade vi 325 liter vört och en massa drav. Dagen till ära var det premiär för den nya avfallskvarnen som gjorde att draven kunde malas till en storlek som var godkänd att spola ut i avloppet. Patrik fick äran att tömma lakkärlet och attans vad smidigt det var med avfallskvarnen. Med en lagom ström vatten i den för att hålla dravens konsistens lite halvflytande så var det tomt på vad som kändes som ett kick.
Rengöring som oftast är tråkigt och omständligt gick här smidigt. Med varmt vatten spolade vi rent det som gick att spola rent. Inne i lakkärlet, inne i whirlpoolen, avfallskvarnen och golvet. Lite fingnuggande här och var blev det ju såklart men för att ha rengjort sådana volymer av utrustning var det förvånansvärt smidigt. Det som inte kunde rengöras lika enkelt var slangarna och pumpen.
Charles fyllde upp "Helvetes-Gunnar", eller HG som kärlet hette, med varmt vatten och cirkulerade slangarna och pumparna i ett slutet system ett par gånger tills det som kom ut i avloppet var rent vatten. Då tillsatte han rengöringsmedel, lut, i HG och spolade runt i systemt och lät det ligga. På ett väldigt smidigt sätt hade vi nu desinficerat hela loopen för att kunna ta hand om den kokade vörten när det var dags.
Uppvärmningstiden för att komma till kok var snarlik den vi har hemma men till slut bedömde vi att det faktiskt var rullande i kitteln och första given slängdes i. Charles hade översatt våra humlegivor till sin utrustning och det diffade lite på tiderna mellan vårt och hans. Detta berodde självklart på whirlpool och transfertider. För att få ut så mycket vi ville av humlen testade vi på en ny sak för Charles, som vi nästan gjort själva hemma, vi humlade i filtret.
Vanligtvis så kör de vörten direkt till whirlpoolen men iom att vi humlade väldigt sent i originalreceptet var vi tvugna att göra nåt nytt. Vi tillsatte sista humlegiven på lakkärlets filter och körde över vörten dit innan den fick filtreras ned till whirlpoolen. När vi var klara låg den en ordentlig humlegegga kvar i lakkärlet och när vörten pumpats genom plattvärmeväxlaren till jästanken fanns det en liten hög i mitten med kalldruv och humlerester.
Eftersom vi hade högre effektivitet än beräknat hade vi efter kok ett OG på 1.071 vilket skiljde sig mot målet 1.057. Dock hade vi inte volymen 325 liter. En snabb omräkning senare och Charles och vi kom fram till att vi får korrekt OG och korrekt volym om vi späder med vatten vilket vi då gjorde. Vi tog nu mätvärden på vår vört och döm om vår förvåning när vi hade ett uppmätt OG på 1.045 både med refraktometer och hydrometer.
Alla kliade sig rejält i huvudet och vi konstaderade att snabbt att det inte var fysiskt möjligt för då hade vi haft en volym på över 500 liter och det rymde inte jäskärlet. Efter en stund slog det oss. Vi hade ju mätt från toppen av vörten och inte en omblandad vört.
Vi plockade ut någon dl från jästanken och se på maken, 1.057. Som planerat.
Bryggdagen avslutades med allmän uppstädning av bryggeriet innan vi begav oss in i restaurangdelen för en välförtjänt middag och lite god öl. När får man då dricka vår produkt? Ja, det är dröjer iaf minst en månad med tanke på jäsning, torrhumling, lagring m.m. Ölet kommer att serveras på Monks i Stockholm och så som det ser ut kommer det finnas möjlighet för några pubar i Helsingborg att få köpa in den på flaska! Nu är det alltså bara att vänta!
Bilder
2 veckor sedan
6 kommentarer:
Fan vad coolt, verkar väldigt roligt! Hoppas man får prova produkten.
Sweet! Roligt det måste va att brygga i stor skala, men ändå mickro. Grattis till en lyckad dag och bryggning.
Det var riktigt kul, speciellt att se det "automatiserade" i det hela. Det var nog just effektiviteten i att brygga i ett riktigt bryggverk som jag tyckte var bäst och inte just skalan. Man vet ju hur jobbigt det kan vara när man brygger "större" själv med tunga lyft med varm vätska och dyl. Här var det slangar och pumpar och sånt.
Visst att det finns sånt för hembryggare med, men vi har ju inte det :)
Jag kan tro att det liknar väldigt väl det som folk har med automatisk värmehållning osv, fast som sagt, bara lite större.
Ser sjukt roligt ut. Nu blir jag sugen på att byta ut min kylväska mot en 50 liters braumeister med pump och plattvärmeväxlare. Synd bara att det ska vara så j*vla dyrt med proffs grejjor. :(
Kommer det att gå att beställa denna på system Bolaget ?
Hls Chrille
Den kommer primärt serveras på Monks och om allt går som det ska även hamna på några pubar i Helsingborg.
Säg till när den finns på Monks. Blir spännande att få ta del av er brygd.
Skicka en kommentar