söndag 29 november 2009

Ett år har gått

Idag är det ett år sedan jag och Fredrik var på kurs hos Anders Boström på Möllehem och visst har tiden gått fort. Det är snart 10 månader sedan vi gjorde vår första bryggning i Patriks kök med blöta strumpor och två goda öl som resultat och visst har det gett mersmak att brygga eget. Totalt 18 olika öl har bryggts på 5 platser vilket känns som ett rätt högt tempo för nybryggare.
Men å andra sidan, man blir inte bättre på att brygga om man faktiskt inte brygger.

Kommande torsdag är det premiär för torrhumling, något som vi inte gjort förut. Vår jul-IPA, nu med namnet Red Nose X-mas IPA skall få i sig 75g humle till. Nästa lördag ska det bli premiärdrickande av den "färdiglagrade" GoD Stout och dagen efter är det flaskfyllning av just julölen som även innefattar Ghost Dog X-mas Porter.

Då det är poppis med premiärer av olika slag så drar vi till med en tredje - etiketter. Eftersom julölen kanske hamnar på ett bord med släktingar och vänner så kan det vara trevligt med nån liten etikett och hur gammal och dryg vore en öl om det inte heller stod på flaskan att den var gammal och dryg.

Tekniken för att sätta fast etiketter på flaskorna har vi inte helt koll på men för att vara på den säkra sidan har det köpts in vanliga etikettpapper med klister på. Finns det någon där ute på interwebs som har tips? Nåväl, här kommer det iaf lite bilder.

Gamla och Dryga Imperial Stout

Ghost Dog X-mas Porter

Red Nose X-mas IPA

söndag 15 november 2009

Julöl - Bryggning

Efter mycket om och men så fanns råvarorna för beställning på Humlegården. Tydligen var det fler än vi som skulle brygga julöl. Med julmusik och tomteluva så drogs det igång alldeles för tidigt på morgonen och 9 timmar senare stod två tunnor parkerade i källaren - 20,5l Jul-IPA och 20.5l Jul-Porter.

Recepten hade varit halvfärdiga nästan in i slutet och porter-receptet skrevs om inte en lång stund innan det var dags att krossa malten till den. Från början låg den den på rätt mastiga 7,7% men skrevs ned för att ha ett slutmål på ca 6,3%. Man vill ju inte bli onykter till julen. Nytt blir även att vi ska torrhumla för första gången. 75g (25g Cascade, 25g Chinook, 25g Centennial) ska i IPAn under de sista tre dagarna innan det är fyllningsdags.

Idag kändes det som om allt tog en ruskigt lång tid. Lakningen verkade dra ut i evigheter och uppvärmingstiderna kändes ruggigt långa. Att det sen blev att städa källarförrådet när bryggningen var klar pga den andra (!) spruckna flaskan av den belgiske jäveln var man allt annat än pigg.

Nåväl. IPAn blev ett roligt ihopkok av Belgisk Alemalt, Pilsnermalt, Crystalmalt och Pale Chocolate-malt tillsammans med en god dos humle av amerikanskt snitt: Cascade, Chinook och Centennial. Jästen var American Ale II som vi haft goda resultat med tidigare. Portern hade en Carnegie som utgångstanke och som jäst valde vi då självklart Ringwood Ale som man tidigare har kunnat läsa om i ett nummer av Hembryggaren. Här var det Pilsnermalt och Münchnermalt som var basen med 3-400g var av Pale Chocolate-, Crystal och Dark Crystal malt. Humlen var Tettnanger som valdes då vi hittade på Internet att det var från Tyskland Carnegie inhämtade sin humle.

Det som var gemensamt för båda ölen var julkryddningen. En burk enbär (ca 22g), 1 kanelstång, 8 nejlikor, 10g koriander och en bit ingefära fick följa med i varje kok. Dessvärre missade vi nästan ingefäran till IPAn så den fick bara följa med i 5 minuter istället för i 30 som planerat. Lite synd men sånt händer.

Temperaturerna under mäsken svajade lite men utbytet blev som det skulle och OG blev inte alls illa, 1060 för Portern (1065 var målet) och 1062 för IPAn (1058 var målet). Under hela bryggtiden spelades det Monopol på Wii vilket gav skrämmande nog nästan likadana känslor som att spela det "på riktigt".

Bilder:
Luvan var på plats.

Aningens för mörk för en IPA men så går det med chokladmalt.

Portern var behagligt brun och doftade trevligt.

Dagens sidoaktivitet: Monopol på Wii.

söndag 1 november 2009

Kiwi - Experiment och galenskap

I maj bryggde vi den, i juli startade vi sekundärjäsningen och nu i slutet av oktober var det dags för nästa steg: Kiwi.

1-2 veckor innan flaskfyllningen av belgaren var det experimentverkstad i Christians lägenhet. 12 stycken kiwifrukter hade inhandlats och det skulle nu testas vilken metod som var bäst att använda för att skala och för att praktiskt sett ha i ölen. Det enda vi var helt klara med var att vi inte skulle ha skal på dem iaf.

Redan i våras hade vi lite korrespondens med bryggmästaren hos Upland Brewing Company i Indiana då de hade gjort lambic med kiwi tidigare. Tipset därifrån var att frysa kiwin och sedan krossa den. Vi gjorde en lista med tänkbara alternativ och påbörjade arbetet.

Redan från början insåg vi att det skulle bli kladdigt och krångligt men när vi kom in i hur man på snabbaste sättet gröper ur en kiwi rullade det på och följande metoder testades:
  • Mixad
  • Frusen, hel
  • Frusen, i bit
  • Ugnstorkad, hel
  • Ugnstorkad, i bit
  • Kyltorkad, hel
  • Kyltorkad, i bit
Att mosa kiwi med stavmixern var mycket effektivt men vi funderade på ifall vätskemängden skulle bli för stor och späda ut vår öl för mycket. Ugnstorkningen genomfördes på så vis att kiwin fick ligga i 100 grader tills, tja nåt skulle hända. Efter 2,5 timmar gav vi upp och insåg att det inte skulle bli bra. Tills nästa vecka sparade vi kiwi i frysen och i kylen.

Den kyltorkade kiwin kastade vi direkt då den bara blev dålig och sen försökte vi krossa den frusna kiwin. Det gick inte. Inte ens de små bitarna gick att krossa, det var bara små gröna isbitar helt enkelt. Mixningen vann.

Enligt SHBFs riktlinjer för fruktlambic ska man ha 150-350g frukt per liter öl så dagen innan dagen K (som även var samma dag som flaskfyllningen) blev det storshopping på ICA. 6 st kiwis kostade 20 kr varpå vi plockade ut 6st och började väga. Rätt snabbt insåg vi att det skulle bli många för att nå upp till de ca 7kg vi var ute efter. Många kiwis blev i detta fallet 96 st vilket gav oss 7.4 kg frukt.

Dagen efter så desinficerades det skärbrädor, knivar och bunkar och det vara bara att köra igång. Stefan och Hugo hade följt med efter flaskfyllningen och bidrog med muntra kommentarer då vi försökte effektivisera så mycket vi kunde. Efter runt en halvtimme hade vi förvandlat 7.4kg kiwi till 4.824kg kiwi-mojs (268 gm/l) och det var dags att bege oss ned till källaren där ölet väntade.

Vi hade tagit med oss ett desinficerat liter-mått så vi kunde mäta FG och smaka på vätskan och inom kort så var det en grön mix som låg i den gyllengula lambicen. Väl uppe i lägenheten igen mätte vi FG till 1004 och konstaterade att det sjunkit sen senaste mätningen då vi låg på 1006.

Doften och smaken var syrlig och riktigt bra och det luktade inte alls illa med kiwi i tunnan alls. Nu en vecka senare är lukten mer odefinierbar från tunnan och nu är det bara att vänta några månader igen... Antingen blir det suveränt eller riktigt illa. Den som lever får se.

Bilder:
12 kiwis ovetande om sitt öde

In i kylen...

....och i frysen.

2,5 timmar i ugnen var inte nyttigt för kiwin

Anteckningar över aktiviteterna fördes.

Så här ser 96 kiwifrukter ut

Hårt arbete pågår

Efter 3,5 månader på sekundären var det dags att åter öppna locket

Ljust, syrligt och gott