tisdag 13 december 2011

Bryggning - Heavy Machinery Imperial Stout

Efter nästan ett år av projektering och efter att ha gjort om receptet från grunden två gånger fanns det till slut en liten plats i kalendern för att brygga den första Imperial Stouten på 2.5 år. Dessvärre var den platsen en söndag, efter att ha varit och presenterat Maltes Jubileumsöl. Nåja, vad gör man inte för konsten. Namnet, Heavy Machinery, har varit det enda som har varit spikat från starten. Bakgrunden kommer från en flaska öl där det passande nog stod "Do not operate heavy machinery". Varför då inte sikta på en öl som är så stark och kraftig att man helst inte ska handha den då man dricker den?

Vår vana trogen vid användning av mörk malt så får vi riktigt dålig effektivitet, även vid 90-minutersmäskning. För att kanske råda bot på detta skissades på att göra en kallmäskning av de mörka maltsorterna, men eftersom vi var trötta och lata så skippades det. Stegmäskning blev det dock. 60 minuter på 70 grader och 30 minuter på 72 grader. Förhoppningsvis kommer vi få en bra restsötma och med tanke på jästmängden, kanske inte sjunka under FG 1.020.

Det var en del mörk malt och, som vi tidigare använt, kornflingor i mäsken. För första gången i en stout/porter så hade vi socker i. 500g mörkt muscovadosocker för att få fram lite lakritstoner i brydgen. Även mörkt maltextrakt skulle användas som maltboost vilket ledde till lite omräknanden för att kunna bestämma vilket exakt extraktinnehåll vi skulle ha innan kok.

Vi låg som förväntat rätt mycket under så våra 300g maltextrakt blev 650g och efter 90 minuters kok med Centennial och Chinook-humle hamnade vi på OG 1.090 vilket iofs inte är helt fy skam, men tanken var att hamna på 1.100 med 350g mindre maltextrakt. Nu i efterhand har vi noterat att våra teoretiska extraktvärden i Beersmith troligtvis är för höga och detta kan spela in lite. Det blir att räkna om våra extraktvärden vartefter.

Nu till helgen ska de 18 liter som är i jästunnan tappas om och fördelas på två tunnor. Där ska de få lugna ned sig i ca 2 veckor där ena tunnan ska få en tillsats av portvin och fransk ek i en vecka. Den andra tunnan ska få en skvätt kaffe i sig dag innan flasktappning, precis som vår GoD Imperial Stout 2009. Därefter blir det långlagring innan vi ser vad som hänt!

Bryggprotokoll - Heavy Machinery - 16l
Malt & Extraktgivare
5.00kg Pale Ale Malt
0.70kg Münchnermalt
0.50kg Caramünich I
0.50kg Special B malt
0.40kg Kornflingor
0.40kg Chocolate Malt
0.10kg Svartmalt
0.10kg Rostat korn
0.65kg Muntons Dark Maltextrakt
0.50kg Muscovadosocker

Försockringsrast 70ºC - 60 minuter
Försockringsrast 72ºC - 30 minuter

Humle
10g Chinook 12,9% a-syra - 90 minuter
15g Centennial 11,0% a-syra - 90 minuter
20g Chinook 12,9% a-syra - 45 minuter
20g Centennial 11,0% a-syra - 45 minuter
20g Centennial 11,0% a-syra - 5 minuter

Övrigt
Protafloc, Jästnäring

Jäsning
3 veckor primär - Wyeast 1056, American Ale
2 veckor sekundär

OG 1.090 - 92 IBU - 123 EBC

Bryggdatum
2011-11-06

Deltagare
Victoria, Martin, Stefan, Patrik

Bilder
Mörk och väldoftande mäsk

Den urlakade vätskan var söt och mörk

Inte så jättestort humletorn denna gång

Första omgången maltextrakt

Mörkt och smakrikt muscovadosocker

Jästunnorna har numera termometrar på sig

torsdag 8 december 2011

Flasktappning - GoD- och Julöl

Vi tar ett ihopslaget inlägg nu så vi kommer ifatt med de vanliga programmen, så fyllningsinlägg!

Som tidigare år har vi bryggt en öl med och för Gamla och Dryga, vår lilla aluminförening. Detta år var det något som kanske kan beskrivas som "Imperial Ale", "Double India Kölsch" eller kanske bara Strong Ale, som skapades i mitten av augusti.

Brygden hade en primärjäsning som varade rätt länge och vi avslutade med en rätt ordentlig torrhumling med de tyska humlesorter vi använt rakt igenom bryggprocessen. Med ett OG på 1.085 och ett FG på väl utjästa 1.010 hade vi helt plötsligt den starkaste brygden hittills på ca 10%.

Vid tappningen var det svårt att greppa smaken men efter ett par veckor i flaska hade brygden stabiliserat sig ordentligt. Det har tydliga humletoner och en rätt bra alkoholvärmande ton. Den är skrämmande lätt att dricka trots sin höga alkoholhalt. Kölschjästen har nog bidrag en del till fruktigheten i den. Ca 10 liter finns kvar i generellt större flaskor och det ska bli intressant att se hur den här brygden utvecklas.

Det som måste utvecklas lite till är våra julöl. För dryga två veckor sedan var det flasktappning och båda brygderna var bra på sina estimerade FG. W for Winter Warmer slutade på 1.017 (est. 1.016) med 5.9% ABV. Ghost Dog var i år lite snällare och med sitt FG på 1.015 (est. 1.016) blev det 4.8%.

Ghost Dog vad vid tappningen grumliga och mjölkchokladbrun. Doft och smak påminnde om då då man grillat bananer med mjölkchoklad i. Efter lite tid på flaska har det grumliga inte helt försvunnit och nu träder kryddorna fram mer i doft och smak, t.o.m. mer än tidigare år. Detta beror med största sannolikhet på att vi har minskat maltbasen till detta år men bibehållit kryddmängden.

W for Winter Warmer inleder mjukt och sött för att sedan gå över till en fylligare smak och en behaglig avslutande beska. Den är god redan nu men liksom alla våra tidigare julbrygder kommer nog vara som bäst framåt sportlovet :)

Bilder:

Humlen smet i GoD-ölen

Flytande mjölkchoklad?

Ljusbrunt julgodis

Winter Warmern var klart mörkare

tisdag 6 december 2011

Ett alternativt inlägg - Beer Wars

I väntan på ett vanligt inlägg kommer vi här med skamlös reklam ;)
För några veckor sedan blev vi kontaktade av Despotz Media som undrade ifall vi kände att vi kunde eller ville vara delaktiga i svenska lanseringen av dokumentären Beer Wars. Eftersom vi ofta ser på film när vi brygger och i.o.m. att vi kände till filmen sedan tidigare tänkte vi att det kunde ju vara bra underhållning och dessutom se på den med ett hembryggarperspektiv.

Dessvärre missade filmen vår bryggning med ett par dagar så vi fick se den en vanlig kväll! Så, hur var den då?

Riktigt intressant. Det stora, förutom storbolagens uppköpanden av bryggerier/varumärken, var distributionsmetoderna för öl i USA.
Här i Sverige har vi på senare tid sett många med hembryggarbakgrund som startar upp sin verksamhet med allt från 150 liter och uppåt och sköter allt själva, hela vägen till att leverera sina produkter till kunder. Ypperliga exempel på detta är väl både Pang Pang Brewery och Ängö Bryggeri.
Trots skatter, byråkrati och annat, går detta att genomföra och på så sätt livnära sig på sin produkt, egentligen utan någon form av extern inblandning, ja förutom kund då. I USA går det inte pga distributionslagarna som har lett till att de stora blaskölsjättarna kontrollerar transporter och hyllplaceringar i butiker. Där ska vi vara glada att Systembolaget finns.

I filmen får man lite mer detaljerat följa fd. hembryggaren Sam Calagione (Dogfish Head) och "the Queen Of Beer", Rhonda Kallman (som var med och byggde upp Boston Beer med Jim Koch och flera), i deras försök att utveckla och utvidga sina verksamheter. Flera andra hembryggare som gått vidare och numera driver egna bryggerier, t.ex. Greg Koch (Stone) är med i filmen likaså Charlie Papazian (hembryggnings-/microölguru #1?).

Filmen släpps nu den 8/12 och rekommenderas klart för den som är intresserad av hur ölmarknaden i USA ser ut och har förändrats under åren. Filmen går bl.a. att förbeställas på CDON men man kan även vinna den på olika bloggar (som Humligheter).

Rolig avslutning på filmen är att Anheuser-Busch som köpt upp så många bryggerier och varumärken själva blir uppköpta av InBev och därmed ej längre står under amerikansk ägo. Största inhemskt ägda bryggeriet i USA är idag Boston Beer Company.